Jag är rödhårig, del 2.

E-crew har många gemensamma nämnare, men det finns saker som skiljer bröderna åt.

Medan Emskow gärna besöker en opera eller ett stycke balett med en päronhalva och sitter och är låtsaskulturell och luktar på vitt vin i pauserna, har Skallevatten siktet inställt på en My Little Pony. En gul. Skallevatten skäms inte över sina brister, så som allmännbildning, lokalsinne och tantkulturintresse, utan främjar sina lekfulla sidor som älskar färg och form och billig underhållning i form av en snusk/humor-mix på 5an. Emskow handlar klänningar, suktar efter att prata politik, tittar på spinkiga skelett som hoppar runt i baddräkt och tofflor, eller tjocka människor som gör underliga ljud och kallar det sång och på allvar tycker att det är intressant med gamla mögliga, odugliga båtrester.

Som Yin och Yang kan tros. Och det kanske är sant, men sanningen är även att den stund man skiljer på dessa två übermänniskor känner iallafall Skallevatten sig otroligt ensam och övergiven. Msn-trafiken världen över ökade med 200% den dagen Skallevatten fick internet och åter kunde etablera en bilddagboken-sågande och Schyffert-hyllande konversation som är utöver denna värld, med sin vapendragare till bror.

När allt är piss, som det kan vara, är det tungt att inte ha någon bredvid sig som är precis lika bitter och cynisk som en själv, i ren sympati för den andra halvan.

Kontentan är: Jag föredrar My Little Pony framför Svansjön. Helst en gul.
Och jag föredrar att ha min vapendragare inom samma väggar som jag själv är. Tack gode gud för internet. Och sms. It has saved my life.