Gråtmilt 01-dravel.

Fan det är nostalgi att läsa bakåt här i bloggen..! Do try it! Vi är sååå clever ibland att det är riktigt rysligt. Jag förstår att det måste vara en stor ära att vistas i mitt och Emskows sällskap när vi är tillsammans.

NÄR vi är tillsammans. Kanske inte alltid fysiskt, men always psykiskt. Synkat snusktänk osv talar sitt tydliga språk.

Sen att man behöver höra det ifrån den andre parten att det liksom inte funkar att åka själv in till stan, tro att det kommer gå utmärkt, stiga av bussen ställa sig och glo på any random emo-gäng som glider förbi, ta upp telefonen och skrika "JAG KAN INTE HITTA NÅGON KOFTA!" innan man hinner säga halv sju själv.
"Gå till Gina Tricot. Det är hemskt, men de har nog koftor."
"Aldrig i livet..!"
Nej för tänk om en ryss smäller bomben där, tidningen kommer, fotar och där står du i bakgrunden och är totally busted med att vara kund på GT. Inte a-okey.

Vet ni förresten hur mycket STRUNT vi hinner avhandla på två timmar i telefon? Det är totally värt att få cancer i hela huvudet. Jag hade någon idé som involverade bönder och bullar. Remember? For our ears (eyes) only. Vad skulle min mor tro om mig om hon fick läsa sånt, liksom?!

För övrigt värmer det att vi på något aningen underligt sätt delar morsor. Jag vet inte huruvida morsorna själva är medvetna om det, men det gör vi. (Och iom att det står här vet iaf min det nu!) Min mor tycker mer om Emma än om mig och vise versa.
MORSAN VAFAN! När Emmas mamma hade varit på kryssning hade hon köpt en JÄTTESTOR toblerone åt mig! Och karameller!

Men älska en bruscha från en annan muscha. I sure do.
Saknar dig mannen!

A pirates life for me?

Det var en lång bilresa dit. Skallevatten (moi!) och Lenin trängdes på 1,5 säte därbak tillsammans med en gaskamin som lovade att den skulle räcka hela sommaren och sju miljoner prylar och filtar och matkassar och flaskor och grytor och skålar och så vidare. Kroppsvärme är den bästa sortens värme!
Sara kör bra. Bortsett från när hon var centimeter ifrån att backa över en glad reflexklädd motionär när vi var så gott som framme och parkerade ovanpå kolmilan. Emskow satt i framsätet och gafflade resan igenom.
Att packa ur sju miljoner pryttlar och filtar och skit mitt i natten (jättemörkt var det faktiskt! Klockan var säkert sex!), bära sju miljoner lass genom en nattsvart skog, snubbla på rötter och bli blöt om fötterna, det är lite omständigt och tärande efter ett tag.
Sen såg man, genom den mörka skogens alla trädstammar, hur det lös tända lyktor en bit fram. Stormfrun var redan på plats och hade decorejtat sitt stora besättningshus och tänt upp så att man nästan kände sig välkommen.
Vi fick bo i vedboden.

När började det snöa? Det måste ha varit under torsdagen. Hela byn bäddades in i ett isande täcke av snö. Det var SÅ vackert!

Det var iskallt. Frost på sovsäcken. Otvättat hår. En gaskamin som tagit livet av sig. Rosafärgade romfläckar i snön. Sjungande besättningar, elaka kaptener, en ful liten hund, en tyst skog, massa fina pirater, ett par landkrabbor (eller har inte någon av dem kanske varit till sjöss? Man vet inte.)
Paranoia, fyllor, hemligheter, stulna skatter, tärningsspel, romdoftande kave, maktgalna äldre män, och bortsprugna oerhört förvånade motionärer som springer igenom avslutningsdagen när alla pirater utöver sitt vapen även har utrustat sig med digitalkamera.

Gnäll om halsbölder, kyla, äckliga döda kaniner som huvudbonader, skador, brännsår, förfrusna fötter och blöta skor.

Så har vi haft det!

... jag vet att du inte gillar mig, Kapten Orm. Men det är lugnt, jag gillar inte dig heller!